Ett steg på vägen

oj, det var längesedan jag skrev något i bloggen.

Jag lever iallafall, och hankar mig fram.

Faktiskt har jag gått fram så mycket nu att jag SKITER i att ta det där jädrans tabletterna – egentligen skulle jag gå ner lite grann – men jag känner att jag faktiskt mår riktigt dåligt att äta lyckopiller rent fysiskt samt att hjärnan är rätt så avtrubbad. Så jag har levt utan tabletterna nu i två veckor.

Idag log jag i själen för första gången på flera år.

För två veckor sedan tog jag mig i kragen och hasade mig till vår läkarmottagning här hemma och fick utskrivet antibiotika mot min utdragna bihålleinflammation och ngt som påminner om halsfluss. Och ja! äntligen har jag inte ont i tänderna och jag slipper att sitta upp och sova! HURRA! Bara det är en oerhör glädje att slippa denna värken. Stackars de som alltid har ont någonstans. Det trubbar av hela ens sinne och tankevärld.

Nu njuter jag av att vara i stillhet och inte flänga runt som jag gjorde tidigare på ALLT. Och alla intryck jag vill ha hela tiden – värsta sortens intrycknarkoman! Nu kämpar jag emot att försöka dämpa min hunger av att ha ständig förströelse; måste läsa tidningen, mjölkpaketen, reklamen vid frukosten och läsa hysteriskt böcker när jag lägger mig och när jag ev vaknar på natten. Det är svårt att låta bli  – informationsmänniska som jag är. Eller tror att jag är.

HÄRLIGT GRÖNT BLAD!

 

Höst!

Höst. Vackra färger; rött – orange – gult – grönt! Flyttfåglarna börjar att samlas. Det är faktiskt mysigt – det här med att stanna av lite – och slippa känna att man hysteriskt måste vara ute.

Måste koncentrera mig nu – och komma igång med mig själv.

Så på min agenda denna veckan är 1. Jobba 2. Göra läxor med barnen 3. Träna 4. Möte kompisar 3. IKEA-väskorna med tvätt – sortera kläderna

Hjärnan börjar faktiskt att knastra lite grann, och en strimma LUST börjar att glimra långt bort i horisonten, men ändå! Det är en bubblande känsla att känna glädje och lite längtan. Underbart.

Jag har tagit hand om mig lite – fick tonat och friserat håret i fredags av min underbara frisör, och det var lyxigt. Vi blev bjudan på en fantastisk god middag med trevliga vänner i lördags – en helkväll med mycket gott vin. Så det har varit en trevlig helg.

Nu står hundarna och trippar och det är dags med Förmiddagspromenaden!

Alice i underlandet

Fredag!

Veckan har gått fort på något mystiskt sätt – och jag har varit fruktansvärt ineffektiv hela veckan, tänderna och bihålerna protesterar, jag vaknar varje natt 0250 och kan inte somna om vilket gör att jag är grymt trött när jag måste gå upp 630 och väcka barnen.

 Jag har fått vägval att fundera på gällande jobbet, och jag läste nyss ett mail från min arbetsförmedlare. Jag försökte att förstå vad han menade och läste det flera gånger – men gav upp och stängde ner det. Jag får läsa det i eftermiddag har jag beslutat – och ta ställning då. Jag skjuter upp det tills vidare – jag orkar bara inte tänka på det just nu.

Idag skall jag träna lite, hoppas jag, och jag skall faktiskt göra nya slingor i håret – även om jag inte har råd. Jag känner mig så otroligt slafsig i mörk utväxt i det solblekta håret. Visst har jag I-landsbekymmer. Jag skäms….

Jag hoppas så att trycket i bihålerna kan gå över någon gång – det är otroligt irriterande! Jag kan inte tänka klart.

Varför kommer jag inte ur den här melankoliska luddiga världen någon gången – jag vill till den verkliga världen- nästan som Alice i Underlandet fast här finns inga skojiga figurer utan bara en ovanligt tråkig fantasilös initiativlös t-a-n-t….

 

Veckans bild: apropå underland; visst är det fantastisk på försommaren med dessa gigantiska pioner som likt japanska papperblommor bara exploderar i trädgården! Helt underbara. Jag stod just i trädgården och iakttog resterna av dessa pioner – de är vissna gråbruna stjälkar – det är svårt att föreställa sig den fantasiska prakten i somras. Då är det bra med bilder!

En jädrans röra!

Här sitter jag och bloggar – mitt i röran i köket med frukostdisk och gamla odiskade vinglas från i lördags.

Stackars undulaten sitter i en ganska smutsig bur – utan sand….  

På övervåningen är det total röra just nu….

Och på Arbetsförmedlingen igår – så fick jag uppdraget att hitta någon slags praktikjobb som ev kan mynna ut i ett sk riktigt jobb. Hmm…  Normalt är det kanske inte så märkvärdigt. Men jag som inte ens orkar ringa kompisar – nu måste jag ta mig i kragen och ringa olika arbetsplatser och verkar vara intressant! Jag känner mig lite stickig inför detta! Vi får väl se hur det går.

Att göra idag:

- Diska frukostdisken och tvätta köks- och hallgolvet

- Göra rent undulatens bur

- Fräscha till lite på bottenvåningen – inför mina svärföräldrars fikabesök idag på eftermiddagen. Jag håller skenet uppe inför många   – och jag tror naivt att ingen märker att jag inte är allför fräsch just nu. Jag kan faktiskt kamma håret, och lägga mig till med en glad röst. Fast jag undviker att prata om mig själv för det mesta. De flesta människor är ju princip mest intresserade att prata om sig själva – så det är lätta att undvika att gå in på tråkiga detaljer om mig.

Tidsplan: Detta skall jag göra innan kl 1430 – så jag får sätta fart snart.

Mitt liv som Roadrunner

Jag har hittat flera DRAKTANTAR  på nätet – förlåt att jag råkade sno åt mig ev någons namn!?  När jag skapade bloggen visste jag inte vad jag skulle kalla den – utan utgick från mig – en sk tant i sina bästa år - som ibland kanske kanske kan påminna lite om en drake – en snäll drake. Men just nu känns det inte som rätt namn på mig. Jag är inte vidare arg, jag glöder inte - inte ens av passion – utan det mesta med mig är ljummet och ganska färglöst just nu. Jag skall ta mig en funderare - och se om jag kan döpa om bloggen till passande namn, och om det är möjligt.

Men vem vet? Kanske draken i mig väcks på nytt – med full styrka och energi? Känns ganska avlägset just nu – när jag släpar mig ut med hundarna – och orkar inte träna, undviker att kontakta folk – typisk urtråkig. Mina grannar runt omkring är ganska pratglada – och den sista veckan har det varit urjobbigt – för de slutar inte prata och där står jag och känner mig stressad och hjärtat bankar och bankar och jag vill bara springa iväg som den där tecknade Roadrunner som springer ifrån den där vargen – Gråben tror jag att han heter! 

Varför stressad – jag har egentligen inga akuta deadlines att passa som tidigare – något i min omgivning har triggat igång min hjärna och kropp – så den sista veckan vaknar jag vid 0300 tiden och kan inte somna om - och det sticker i armarna och bakom ögonen. Stort frågetecken. Varför detta nu då?! 

Det har nog med att göra att jag har en date med Arbetsförmedlingen i eftermiddag, få se vad de vill hitta på med mig just nu. Jag känner mig extra oduglig idag – det känns ljusår iväg till ett spännande jobb, med möten, konferenser och beslut….. Vad vill jag själv? Kurs, jobb inomhus, jobb utomhus, jobb på kontor???? Frågorna är många.

På väg upp igen!

lördag 3 oktober

Jag tar mig lite tid och sätter mig och skriver – det är faktiskt inte alls dumt att få skriva av sig!

Slutet av veckan blev intensiv – förutom det där med tandläkarepisoden – jag åkte till tandläkaren på en akuttid och fick röntga nederkäken – fast jag kom på när jag kom hem att det var nog egentligen överkäken som jag hade ont i – verkligen velig javisst! Förkyld till max – och så har jag arbetsförmedlingen som jagar mig nu – vi skall ha en trevlig träff nästa vecka och se vad vi kan göra åt mig och ev jobb……

Jag stötte på en gammal kompis, vi har inte träffats på tio år – så vi hade en hel del att berätta om. Fast nu förstår jag varför vi inte fortsatte att träffas – hon bara sög ut energi ur mig – det var mycket märkligt! Jag kommer ihåg nu att hon gjorde likadant då – fast då var jag så mycket starkare så det gjorde inte så mycket, förutom att jag kände mig lite irriterad på henne, men jag tänkte inte så mycket på henne. Men nu! Jag mådde helkasst, fick ont i huvudet och magen – och var helt färdig när jag kom hem från jobbet igår. Lite konstigt, för hon är ganska trevlig och vi har mycket att prata om och en hel del gemensamma intressen. Men jag känner mig kritiserad, ifrågasatt – känslorna är blandade! Jag tycker att detta är märkligt. Fast något har jag nog lärt mig sedan jag träffade henne sist  – för nu lät jag henne inte komma åt mig så mycket utan jag gick därifrån.

Faktiskt är jag på väg UPP igen efter 6 veckor down down darkgrey situation. Det känns härligt. Hjärnan börjar att rotera lite, jag orkar helt plötsligt att vattna mina blommor i fönstrena, ta in pelargonerna så att de inte fryser, jag t o m städade i fredags!  Och nu har jag gjort en kladdkaka – den första på länge länge länge. Det är inte klokt vad tärade det är att vara så här helt slut i batterierna så att man inte kan leva normalt alls.

 

Början på något nytt! Blicka framåt mot horisonten – njut av färgerna och närvaron av människor, djur och hela universum!

 

Tandvärk eller?

Min tandvärk gjorde sig påmind i natt - så jag läste ut min deckare, vad den nu handlade om?  Igår tog jag tjuren vid hornen, som det så vackert heter – och ringde till tandläkaren – och tror du inte att jag fick tid redan två timmar efter samtalet?! Så det var bara att borsta tänderna och be happy. Inte vidare lustigt alltså…. Väl där så gjorde tandläkaren en grundlig undersökning – röntgade – och slog på tänderna. Jag skulle gnissla med tänderna och han tittade och tittade. (Svårt att veta om det gjorde ont över- eller underkäken…. Men han menade på att det INTE var något hål i visdomstanden  – utan att jag var så spänd i käken så att därför gjorde det ont. Så jag slapp laga eller ännu värre DRA UT tanden. Burr…. Men ont har jag ju?! Men jag är också förkyld och har ont i huvudet – så kanske det är en vanlig hederlig bihåleinflammation iallafall – precis som jag försökte intala mig innan?

Visst är livet härligt

Koncentration

tisdag

…nu har Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan börjat att jaga mig – för om en månad tar min arbetsträning slut.

De säger en massa verb och adjektiv i telefonen – normalt inte komplicerat – men jag som förlorat min hjärna någonstans, kan bara lyssna på en mening åt gången – så när jag funderar vad de egentligen har sagt efter jag lagt på telefonen- så kommer jag inte ihåg något. Jag är lite smart iallafall och skriver upp lite stödord av vad de säger – men jag kan inte ta till mig det.

Hur korkad får man lov att vara. Egentligen borde någon komma och bura in mig eller något….

Jag funderar lite på de duktiga människorna som jag träffade i helgen på konferensen. Det var flera helskärpta kvinnor som jobbade med EUfrågor i Balkanländerna och liknande, de var mycket intellektuella  – och där stod jag som inte kan ens stava till intellektuell…. Jag fick låtsas lite och ett knep i sådana situationer är att fråga dem om deras jobb, deras land och så vidare. Så hinner de inte upptäcka att de pratar med en människa som inte har hela hjärnan med sig.

Iallafall. Idag är det fint väder igen, hundarna har gått sin promenad – jag skall till jobbet nu.  Mina planer idag:

- Prata med Arbetsförmedlingen

- Ordna upp räkningar och viktiga papper

- Leta upp låneböckerna – viktigt viktigt

Inga fler punkter just nu. Annars lägger jag mig på soffan känns det som nu. Koncentration!

Efterlysning: min hjärna! Har ni sett den?

måndag

 

Jag blev medtvingad att följa med min man på en av hans jobbresor nu i helgen – och fick bo på fint hotell, äta gott och dricka gott. Och det var inte alls lika jobbigt som jag trodde att det skulle bli – utan tvärtom! Helt underbart att äta fin hotellfrukost och titta på alla olika människor och känna sig lite cosmopolitan. (?!!) Jag är visserligen mycket trött idag – men jag har fått ny inspiration och  mer energi. Fast det är bäst att jag tar en kopp kaffe till – för hjärnan blev visst kvar där på flygplatsen….

Låter det som om jag har I-landsproblem? Jag kan nog hålla med dig – för inte förstår jag varför jag är så här konstig – tiden rinner mellan mina fingrar, hela huset är helstökigt, jag är inte vidare produktiv på mitt jobbträningsjobb tyvärr sorgligt ….. Jag är otränad och rultig, och dessutom värker min tand så när jag kommer hem nu måste jag försöka få en tid till tandläkaren………………

Jag har inte upplevt några krig, jag har inte någon livshotande sjukdom, min man och mina barn är hur gulliga som helst, jag har två underbara hundar, jag har en förstående chef. Varför börjar inte min hjärna att fungera – iallafall lite grann? Snälla……!

Ilande visdomstand & en oduglig smörig hjärna

…….nu kan jag inte strunta att låtsas om det: jag har himla ont i en visdomstand – jag har intalat mig själv nu i några veckor att jag bara inbillar mig – men det värker…. så jag får ta mod till mig och ringa och få tid hos tandläkaren….. Usch och fy! Jag HATAR att gå till tandläkaren – hade en fruktansvärd tandläkare när jag var yngre som lagade fast han inte behövde laga – och utan bedövningså borrade och borrade och borrade han först med den lilla borren,sedan med den stora borren och sedan med den lilla borren. Min nuvarande tandläkare hotade att dra ut just ovan nämnda visdomstand för ett halvår sedan…. Burr………. – fast ibland är det svårt att skilja på tandvärk och bihåleinflammation – jag har tagit fel några ggr tidigare – så kanske kanske……

Just idag känner jag mig ODUGLIG – smörig i hjärnan – och SEG…. Jag har hällt i mig fem koppar kaffe som vanligt – det är inte ens gott längre! Men jag har faktiskt tvättat två maskiner tvätt, fått iväg ett barn och en man till skola respektive jobb, gått med hundarna och sitter själv här på jobbet och snor tid till att skriva på denna vansinningt spännande egocentriska blogg. Jag har faktiskt också tagit ut disk från diskmaskinen och till och med satt in frukostdisken innan jag gick hemifrån.  Bara en sådan sak!

OCH! Igår kväll – i hela en timma – så sorterade jag de flesta tvättväskorna – så nu ligger det nytvättade kläder i resp garderob. Jag SKALL dela ut detta jobb på familjen – det har jag sagt i två år nu – men orkar inte komma till skott att genomföra någon sorts system. Detta låter inte klokt! Det funkar ju hos alla andra – varför inte hos oss…..

Just nu är jag nervös för nu måste jag fixa ett jobb innan mitten av november. Sedan tar mina magiska sjukdagar slut. Hurra!

….och just nu är jag så avundsjuk på alla som går till sina trevliga jobb, fixar sina arbetsuppgifter och har trevliga jobbarkompisar som de fikar med på förmiddagen, de går ut och äter lunch med kompisar, efter jobbet går de och tränar, därefter går de in i affärer och köper ett par nya stövlar, ett par jeans och en ny mobiltelefon – för att därefter sedan komma hem och kastar sig över matlagningen och gör en underbar lasagne med fräsch sallad med god dressing till. Morr- skäll- morr…..

Jag bröt mina sovnätter i natt – jag vaknade 0030-0230-läste deckare en timma. Tankarna surrar kring jobbet och min egen oduglighet att få något gjort. Och tanden värkte. Och jag vet inte vad jag skall ta mig till med ev jobb…. Pengar, pengar, pengar…….